Dagens ord 157

TL;DR

-Det är förstås inte ett riktigt "ord" men ändå ... Se där, med fem knapptryckningar kan man förklara ett fenomen som blivit allt vanligare i mitt liv: jag ger upp när det jag läser inte fångar mig. Det krävs en del för att jag ska suga i mig berättelsen till sista sidan, speciellt om sidorna är många. Den här lilla bokstavsanhopningen är av engelskt ursprung och uttolkas "Too Long; Didn´t Read". Ses ibland utan sitt semikolon: TLDR. Hur som helst ett omdöme som ingen skribent vill få om sin text ... även om det, ur andras ögon, kan vara helt välförtjänt och dessutom självförvållat. Men faktum kvarstår nog orubbligt: det är ofta bättre att stryka ner och korta av än att lägga till ytterligare några meningar ... det borde många författare inse.

FL;SL

-Kom att tänka på att den här bokstavskombinationen låter sig ju lätt översättas! Vad tycks om FL;SL, uttolkat För Lång; Slutade Läsa?!

Skyltsöndag så klart!

Hade tänkt ha en röd tråd för denna Skyltsöndag: Vinter. Men hann bara ta en enda bild innan tövädret rullade in över oss. Så resterande skyltar är snöfria! 

Jo då, jag förstår att jag inte ska peta på något. Däremot undrar jag lite vad det
är jag inte får röra? Märkligt placerad skylt på Thielska galleriet. Sitter i en
fönstersmyg omgiven av vita gardiner och vita väggar. Men ok, jag löd och
petade inte! Inte på något!

Hoppsan, här (på Hötorget) blev visst en del av julskyltningen kvar! Men vilken
trevlig idé att göra om fula betongklossar till klappar! I alla fall för den som gillar
hårda paket! 

Undrar så om teckningen sattes dit av någon skämtare - eller om järnvägs-
vännerna själva upptäckte felstavningen och bjöd på den? 

Den grillkiosken kan jag absolut tänka mig att pröva.Trots skylten. För hur tänkte
man när man valde bild? Det är faktiskt en VARNING för älg som den sprider!

Därmed högtidlighåller jag ännu en skyltsöndag. Ni vet att det är BP som håller i trådarna. Flitiga skyltbloggare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke. Bara att klicka runt och se hur skyltandet ser ut!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om kroppen

Då var det dags att plocka fram Veckans mening igen, den där meningen som av en eller annan anledning fått mig att reagera lite extra under läsningen. Det är det Skriv-Roberts lördagsutmaning går ut på. Håller på med "Tigerns år" av Fredrik Lundberg och han får mig att le lite (igenkännande, månne?) när han skriver om en man som inte längre älskar det han ser i spegeln:

Jag tänker att under det första året när jag gick från spinkig till plufsig borde det varit några dagar då jag var precis lagom byggd i kroppen.

Copyright Klimakteriehäxan

Frågor och svar

 Fem frågor trillar in från Elisa Matilda på fredagar. Och nu svarar jag!

1. Stort eller smått, vad längtar du till just nu? Ett besök hos frisören. Välbehövligt.
2. Vilka hälsomål vill du sätta upp för det kommande året? "Vill tant vara snäll och hålla sig på benen!?"
3. Hur vill du att året inte ska vara? Enformigt.
4. Vad ska du göra mer av i år som du inte gjorde förra året? Gå på bio och teater. (Men byt "ska" mot "vill" för säkerhets skull).
5. Vilken utmaning ger du dig själv i år? Skippa inte träningen!

Copyright Klimakteriehäxan

Förnyelse med F: Fransar och Fuskpäls

Vaser. Den sortens prylar som man lätt får för många av – bara för att upptäcka att man absolut inte har någon som passar den blomma eller bukett som man just fått eller köpt ... Sedan kan man ju tröttna också, på vaser precis som på allt annat.

Nu har jag varit på Sven-Harrys konstmuseum här i Stockholm och sett nya möjligheter öppna sig när det kommer till design av blomvaser. Kolla bilderna! Tips för den händiga!

Kanske har du en gammal fuskpäls som inte används längre, men som du ändå inte nänts slänga? Ja men klä på en vas vetja! Eller ta fram lite gamla restgarner och fixa till några långa fransar som kan arrangeras på bordsytan kring en annan blomvas! Håll med om att det blir en klar förändring, definitivt en förnyelse!

OK, jag inser att detta inte är design som får varenda människa att plocka fram sax, nål och tråd. Men håll med om att det är kul! Kvinnan bakom verken heter Fanny Ollas, en 40 år ung stockholmstjej,  och om man klickar in sig på hennes hemsida får man se fler originella och roliga verk!

Copyright Klimakteriehäxan

Att möta Mona-Lisa

Ibland blir man glatt överraskad när man seglar ut på konstens, designens och litteraturens hav. Men ibland, det är ofrånkomligt, blir man besviken. I Veckans kulturfråga undrar Enligt O Vilka kulturella besvikelser har du drabbats av? 

Det finns en som står ut i mitt liv som kulturtant. Och det var många år innan jag kvalade in för den där tant-etiketten, jag var bara runt tjugo. Men jag hade gett mig ut på ett äventyr, ensam med bussbiljett till Paris, skolfranska i munnen och en bra kartbok i väskan.

Har man hamnat i Frankrikes huvudstad som tillfällig besökare för första gången går man (det gjorde man i alla fall på den tiden) till Louvren, det världsberömda jättemuseet med enorma konstskatter. Det är bara det att de är alldeles för många, de där dyrgriparna, salarna för stora, gångarna för långa. Omöjligt för en ung turist att ta in.

Där fanns alltså redan en besvikelse. Men den riktiga, stora smällen kom när jag hade letat mig fram till Mona-Lisa, Leonardo da Vincis Gioconda, som satt i ett skåp bakom tjockt pansarglas. Man fick stå i kö för att möta henne! Så liten hon var! Jag hade ju trott att jag skulle få uppleva något helt annat, något stort och pampigt – men nej. Den var ju väldigt omärkvärdig, i mina unga ögon!

Sedan dess har jag umgåtts med Mona-Lisa på slipsar, på chokladaskar, på t-tröjor, på kassar. Allra mest älskade jag henne när man i Kina hade förvandlat henne till draperi av bambupärlor som jag köpte. Obegripligt snyggt, fyllde en hel dörröppning, det rasslade när man passerade henne (alla ungar älskade det!) och bilden var ändå intakt i varje ögonblick. 

Har varit i Paris flera gånger senare i livet men aldrig brytt mig om att gå tillbaka till Louvren. Min egen Mona-Lisa är djupt saknad i draperiversionen, som till slut jag blev tvungen att slänga eftersom den blev trasig. Men henne kan man ju nöja sig med att se på vykort eller på någon annan souvenir.

Copyright Klimakteriehäxan

I vårens färg: gult

Gult omslag ska det vara på böckerna som klämmer sig in i veckans tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Inte så enkelt faktiskt. Ett skäl till att min egen första bok, "Klimakteriehäxan", är gul (du ser den i vänsterspalten här, måste kanske scrolla?) var faktiskt att vi tyckte att få böcker fanns i den färgen, så då var tanken att min skulle synas lite bättre. Resultatet? Vet inte. 

Lite smutsgult är omslaget till "Den gula tapeten" (The Yellow Wallpaper), en kortroman av Charlotte Perkins Gilman. Det är en sorts psykologisk thriller om en nybliven mor som stängs in på en vind och vad är det egentligen som finns bakom tapeterna? En amerikansk klassiker från sent 1800-tal. Jag tyckte den var rätt obehaglig och tänker inte läsa den igen.

"En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) är en tidig roman av Nigerias Chimamanda Ngozi Adichie och den berättar om det blodiga och grymma kriget när provinsen Biafra ville bryta sig ut och bli en självständig nation. Deras flagga pryddes av en halv gul sol, därav titeln. En synnerligen läsvärd bok, ja nästan ett måste, rent av!

"Livet är kort, Rytkönen lång" (Elämä lyhyt Rytkönen pitkä) är en av Arto Paasilinnas skrönor som kan roa för stunden. Det blir en hejdlös taxiresa runt om i Finland. Här finns inget "budskap" man behöver gå och grunna på i efterhand (åtminstone har jag inte upptäckt något). Fina franska tidningen Le Monde har kallat Paasilinna för "Finlands Woody Allen" fast det tycker jag kanske är att ta i ... det citeras i alla fall på bokens baksida!

Ja, gulare än så här får jag inte till det. Gult har aldrig varit en av mina favoritfärger, om man inte tänker på skönheter som tussilago, vårlök, vintergäck och maskrosor. Ja ni fattar: jag har börjat längta efter våren nu när julen är slut! Gult är vårens färg!

Copyright Klimakteriehäxan

Så fick Ronja och Birk sina namn!

Tittar för närvarande på den nya versionen av Ronja Rövardotter, den som gjordes av Viaplay men som sedan hamnat på SVT via en avstickare till Netflix. Bara historien om hur produktionen råkade i knipa är värd ett kapitel i sig ... men nu är det inte det som fångat min uppmärksamhet! 

Idag är Ronja och Birk accepterade som förnamn. I Sverige finns 7753 flickor som fått heta som Astrid Lindgrens rövardotter. 820 grabbar har döpts till Birk (uppgifterna hämtade från Skatteverket). Visst har det väl hänt att vi undrat hur de där namnen kom till? Nu har jag svaret, direkt från författarinnan själv!

I mitten av 1980-talet fick nämligen en kvinna i Värmland ett barnbarn, en pojke. Han skulle heta Birk. Kvinnan skrev ett brev till Astrid Lindgren och frågade om namnets historia. Naturligtvis fick hon svar, nedknattrat på maskin i lägenheten på Dalagatan och signerad med välkänd handstil.

Här är brevet, skrivet 14 februari 1987. 

Astrid skrev och berättade: "När jag skulle döpa rövarna och Ronja slog jag upp en kartatlas över Lappland. Där kunde jag hitta alla rövarnamnen, Pelje och Fjosok osv, och även Ronja, gömd i namnet på en lappkåta som hette Anronjaurekåtan. Beträffande Birk har jag inte någon sådan förklaring. Jag döpte först hans far till Borka, för jag tyckte det lät lite rövaraktigt, och så kallade jag sonen till att börja med Bork, men jag begrep snart att det skulle bli en väldig sammanblandning mellan far och son, så jag döpte om den lille gossen till Birk, och jag tycker att det är ett ganska bra pojknamn."

Trots att hon alltså är nöjd med sitt val av namn lägger hon in en reservation: "Jag skulle önska att ditt barnbarn finge ett namn till, av mera konventionellt slag, så att han vid vuxen ålder har något att ta till." Hon avslöjar också att hon med kraft avrått ett tyskt föräldrapar från att kalla en son Tjorven ... 

Nu kan ni med rätta undra hur i fridens namn jag vet allt detta. Jo, det vet jag tack vare att jag på Facebook hittade ett inlägg från en Julia Danielsson – som jag inte alls känner. Men hon visar sig vara sambo med just den här numera 38-årige grabben och har hittat brevet när hon rensat papper! Och uppenbarligen har denne Birk aldrig känt att han ville heta något annat.

Därmed anser jag att hon ramlat över ett stycke svensk kulturhistoria. Så den berättelsen kan man ha i bakhuvudet när man ser den nya Ronja. Första säsongen, sex avsnitt, finns på SVT Play. Andra omgången kan än så länge ses på Netflix men lär dyka upp hos SVT så småningom även den. 

Copyright Klimakteriehäxan

Det är Knut ...

 ... och då ska granen ut. 

För tredje året i rad har jag köpt gran av en och samme försäljare som radat upp sina "varor" på en bit mark inte långt från oss. Och för tredje gången är jag jättenöjd! Superfina granar alla tre. Årets dricker vatten varenda dag, började inte barra förrän nyårshelgen var passerad. Och när jag inser att grannen betalat 200 kronor mer för sin gran – inte lika fin som min – blir jag ännu mer belåten.

Men vi måste ju ändå skiljas, min gran och jag, om än motvilligt. I dag är dagen för uppbrottet. En sak är helt klar: det är roligare att klä på den än att klä av den, tvärtemot hur det väl brukar vara i andra kärleksaffärer. 

Att bli utslängd, det är hur som helst granens lott, ordagrant. En gång small det förskräckligt när den tog i marken, uthivad av mig från vår balkong. Sonen stod vakt där nere så att ingen skulle få granen i huvudet. Smällen överraskade både mig och honom. 

På asfalten spreds ett otal plastbitar som i en explosion. Sonen tittade lite undrande, riktade sedan blicken upp mot mig som stod kvar på balkongen och sa:
-Mamma, är det inte meningen att man ska ta av foten först?
Jo, det är förstås tanken. 
Vi fick skaffa ny julgransfot till nästa jul.

Kolla in kulan till höger: detta är en selfie! Jag sitter där i min röda läsfåtölj!
Det gyllene hjärthänget är en Unicef-pryl från förr. Har ett helt gäng.

Detta kan vara en av mina favoritkulor. Kommer garanterat fram nästa jul!

Copyright Klimakteriehäxan

Det blev ingen semla!

Nej, det blev ingen semla i dag. Hade nog tänkt köpa årets första ... har ju ändå hållit igen ett tag, avstått trots frestelsen! Har riktiga semmelälskare i bekantskapskretsen som lyckades hitta detta bakverk redan i början av december och ätit många sen dess, men det tycker jag är alldeles för tidigt.

Jag hade alltså två ärenden för dagens lilla söndagspromenad: hitta åtminstone EN skylt till bloggarnas skyltsöndag. Och så inhandla ett par semlor. Nu blev det på sätt och vis en dubbelträff: hittade semmelskyltar! Att det inte blev något köp är ändå lite snopet: hade tagit id-kort i stället för betalkort med mig ... får trösta mig med något annat som också är gott ... och som redan finns hemma ...

Pistagesemla? Va? Jag är inne på den traditionella modellen. Färsk, självklart.

Trogna skyltare brukar, i BP:s efterföljd, dessa bloggare vara: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke. Om ni satsat på semla hoppas jag att den var god! Och värd sitt pris!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 156

PINGVINGÅNG

-Det är vad man ska tänka på när man går ut i rådande väglag, d v s i temperatur kring nollstrecket och med tunt islager på vägbanorna, kanske täckt av ett tunt snölager. En läkare, intervjuad i radio om köerna med brutna armar och ben på akuten, påpekar att förutom att ha broddar på fötterna ska man gå som en pingvin: med tårna vinklade utåt och lite svikt i knäna. Ska tänka på Pingu (en gammal favoritpippi) när jag går ut nästa gång! Han bryter naturligtvis aldrig några ben!

Veckans mening – om vänner

Visst finns det väl alltid, oavsett vad man väljer att läsa, meningar som står ut ur mängden av en eller annan anledning? De kan vara roliga, vackra, tokiga, osedvanligt välformulerade, men vad det nu än beror på har man hejdat sig om än aldrig så lite i läsningen. Det är Skriv-Robert som vill att vi delar med oss av de där meningarna, och det har blivit ett kärt besvär lördag efter lördag. Den här gången väljer jag ett kort citat ur
"Öppet hav" av islänningen Einar Kárason (som jag skrev mer om nyss, här). Han slår fast vad jag tror är en orubblig sanning:

Vänner, sällskap genom livet, kan vara det viktigaste av allt.

Jo då, JAG vet att det är januari. Men min novemberkaktus har inte koll. Den är ursäktad.
Vissa misstag är lättare att förlåta än andra. Det här är helt enkelt en riktig vän!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om tegelstenar

Jag har en förmåga att inte läsa klart en bok. Det känns som att de är så jävla långa. Gör dem kortare! Hur svårt ska det vara?

-Jens Burman, längdskidåkare i elitklass, sätter fingret på många författares ömma punkt när han svarar på Dagens Nyheters fråga om svenska idrottsstjärnors läsvanor. Enkäten ger definitivt intryck av att de mest enträgna bokläsarna inte finns i sportens värld ... föga förvånande kanske ... men Burmans iakttagelse när det kommer till böckers omfång är lätt att ta till sig! 

Historiens senaste år

Vi har kommit en liten bit in i ett nytt år. 2024 har därmed hamnat som det nyaste tillskottet i historien. Elisa Matilda sätter i veckans fem fredagsfrågor ljuset på det som inom kort kan komma att kallas forntiden ...

1. Hur många böcker läste du under 2024? Ganska så exakt 42, skriver ju upp på en lista, tror ingen blivit bortglömd.
2. Vilken film eller serie ligger i topp för 2024? "Den sista resan" var/är en höjdare. Den kommer antagligen att plocka hem en hel skock Guldbaggar nu när det blir filmgala. På tv-sidan minns jag fina "So long, Marianne" (SVT Play), spännande "The Diplomat" (Netflix) och "Love and Death" (Max), den senare en sann historia från USA med otroligt mycket nerv. Lägger gärna till "Hacks" (Netflix), bra på flera sätt!
3. Hur många nya platser besökte du under 2024? Parga, på grekiska fastlandet. Inte så många fler vad jag kan minnas, förmodligen ingen ...
4. Hur många projekt har du avslutat under året? Åtminstone ett. Borde ha varit fler.
5. Vad är något du gjorde helt för din egen skull under året? Bloggandet sker för min egen skull. Liksom läsningen och enstaka kul inköp, ofta klädesplagg jag tycker är läckra. Men jag har minskat på shoppingen!

Copyright Klimakteriehäxan

Lyckligare med Lars Lerin

Idag vet väl varenda svensk vem Lars Lerin är. Och inte bara att han är en gudabenådad målare med egen konsthall, Sandgrund i Karlstad, utan dessutom en framgångsrik författare och tv-personlighet som synts i rader av program. 2020 var han t o m julvärd i Sveriges Television. 

Lägg till att han har ett fascinerande privatliv som han låter oss andra få ta del av, från himlastormande lycka till stunder i depression och ilskna ögonblick när han skickar in sin skilsmässoansökan – som han sedan snabbt drar tillbaka i ett mejl till tingsrätten. ”Hej bästa domstol, ursäkta – jag önskar återkalla ansökan om skilsmässa. Det var ett misstag ... ljus hälsning Lars Lerin” stod det kort och gott.

Nu har SVT gett honom en ny egen serie, "Lerin på äldreboendet". En uppföljare till tidigare sända "Lerins lärjungar" då han höll i kreativa träffar med en grupp funktionsnedsatta ungdomar. Den blev, som i princip allt Lerin gör, succé. Full av värme, medkänsla och glädje!

I den nya programserien välkomnas han att samtala och måla med en grupp äldre, de flesta drabbade av någon sorts demenssjukdom. Det är så imponerande, Lerins sätt att prata med och inte minst lyssna på sina "elever" och deras anhöriga – demens drabbar ju inte bara en person, utan oftast en hel familj.

Hittills finns bara ett avsnitt att se på SVT Play, men jag är fast: ska absolut se fortsättningen. Här finns ännu en dimension av den private Lars: han har just fyllt 70 och reflekterar kring åldrandet, både sitt eget och rent generellt. Har han till exempel gjort rätt som valt att skaffa barn sent i livet? Jo, han litar på att den 23 år yngre maken kan ta hand om dem länge. 

Lite skrämmande kan vissa scener kanske kännas för den som själv är på väg mot riktigt hög ålder, men tänk om alla som hamnar på ett äldreboende finge träffa en Lars Lerin ... det skulle göra deras dagar ljusare och lyckligare! Lägg därtill att han lyckas få sina "elever" att måla, ibland riktigt häftiga bilder! I första programmet skildrar de barndomsminnen, i nästa ska det handla om ungdomsåren. Jag missar det inte.

Lerin på äldreboendet i Karlstad. Bild från SVT.

Copyright Klimakteriehäxan