På den "riktiga" Skyltsöndagen

Här är den törstige välkommen, det borgar väl skylten för?! Glas i former för alla olika drycker, mot en spegelbild av hus vid Hornsgatan. Riktigt snyggt om jag får säga det själv (och vem skulle kunna hindra mig ...)

Det är Skyltsöndag igen, faktiskt inte bara för oss bloggare idag, det ser jag i tidningen. Det Stora Varuhuset lovar att man i dag avtäcker årets julskyltning. Men jag har inte för avsikt att ta mig ner till NK för att trängas framför deras fönster. Förr i världen kunde det vara väl värt besväret, på senare år tycker jag att deras ambitionsnivå sänkts påtagligt. Samarbetet med kreatören JoAnn Tan verkar ha upphört, hon stod för de djärvaste skyltningarna, undantagslöst sevärda konstverk.

Fast i bloggarnas skyltande är ambitionsnivån alltid hög, eller hur? Även om vi inte varje gång lyckas prestera i topp ... Ni vet att det är BP som är projektets fostermor, flitiga skyltbloggare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.  

Den här skylten förmedlar en sanning som jag tror att vi ofta glömmer bort.
Generöst nog finns den i skylten till en modebutik!

Förstår inte riktigt vad det är jag ser. Världens minsta polisstation? Knappast. Men
på ett gathörn i Gamla Stan står den, skylten. Ingen polis inom synhåll dock.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 152

UPPMÄRKSAMHETSEKONOMI

-Ett uttryck som har sitt upphov i den informationsexplosion som vi dagligen utsätts för genom alla medier, de "gamla vanliga"  förvisso, men än mer alla de nya på olika digitala plattformar. Det handlar om klickjakt, om vilka länkar vi väljer att följa, om alla skärmar i olika storlekar som lockar med sina budskap, och om hur vår uppmärksamhet ständigt riskerar att splittras mer och mer i den multimediala världen. Snart kan vi kanske inte fokusera ordentligt på något ...?

Inomhus grönskar det!

Ni har väl märkt att det pågår en bloggkampanj för att tvätta bort tråkighetsstämpeln på den månad vi just är inne i?

 Färgsprakande NOVEMBER! är ett initiativ från LillaSyster och det är ett nöje att hänga på. Idag vill jag dra en lans för den underbara färgen grön. För även om grönskan där ute inte är på topp så kan det faktiskt grönska härligt inomhus. 

Eller vad säger ni om min poinsettia (julstjärna) som i dagarna fyller ett år? (bilden ovan) Köpte den förstås med de röda toppbladen, och oftast brukar växten åka ut med soporna någon gång i januari, men denna ville annorlunda. Ser väldans frisk ut om ni frågar mig! Fast några nya röda blad blir det inte till jul, det räcker inte ljuset i Stockholm till.

En "grön" växt till vill jag "skryta" med i dag: palettblad heter den, och visst pryder den sin plats! Verkar inte kräva mycket mer än en skvätt vatten någon gång ibland. Har förstått att den kan blomma också, men jag nöjer mig gärna med bladen.

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig nåt 10

Idag har jag lärt mig att norska fotbollsvänner kastar fiskbullar i stället för smällare in på planen för att visa sitt missnöje när det är dags för match. Tänka sig att kasta fiskbullar som är så gott!

När språket talar till mig

Dags för en helgfråga igen, den står ju för dörren, den där helgen! Mia i bokhörnan kommer i dag med följande undran: Kan du ge exempel på böcker där språket har haft en särskilt stark inverkan på din läsupplevelse?

Först kom jag inte på ett endaste lämpligt svar. Visst händer det att språket talar till mig på ett speciellt sätt! Man stannar till inför en fantastisk formulering, en mening i vilken orden kommer som äkta pärlor på ett band – och då ska man veta att äkta pärlor inte är helrunda utan lite ojämna, och att tråden de sitter på ska ha knutar för att inte pärlorna ska skava på varandra – exakt så är också en välskriven mening funtad!

Men plötsligt minns jag när jag läste Zadie Smiths debutroman "Vita tänder" (White Teeth). Och hur jag var tvungen att läsa vissa ord högt för att med örats hjälp förstå vad där egentligen stod. Jag läste den alltså på engelska, och har verkligen undrat hur bokens svenska översättare lyckats hantera de väldigt "obrittiska" uttrycken som var vanliga i de invandrartäta kvarteren i London där bokens huvudpersoner lever, kvarter där alla möjliga kulturer, religioner och -ismer blandas. Häftig bok som fick massor av beröm. Nu har den fått nytt omslag dessutom!

Lite liknande upplevelse fick jag när jag läste den fantastiska "Blommor till Algy" (Flowers for Algernon) av Daniel Keyes. Om mentalt funktionsnedsatte Charlie som i ett experiment plötsligt utvecklas mirakulöst och bland annat får ett bländande språk. Författaren lyckas ge sin läsare en klar uppfattning om hur det går till i Charlies skadade hjärna och här har jag än en gång tänkt och undrat: hur har man klarat att översätta detta till svenska? Jag tycker historien är fenomenal och den kan dessutom få en att känna en extra släng av tacksamhet över att man faktiskt kan både läsa och skriva ...

Synnerligen välskriven är också "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg som jag äntligen läser, efter år av tvekan. Rosenberg har ett lysande språk, men ändå går läsningen otroligt sakta, fast jag har bestämt att jag ska ta mig igenom. Sedan tror jag att jag med råge fyllt min kvot av litteratur om vedervärdigheterna under Förintelsen. Klarar inte mer, vet bara att det aldrig får hända igen. Men orkar inte en bok till i ämnet. Gör för ont att läsa. 

Copyright Klimakteriehäxan 

Alltid lär man sig nåt 9

Idag har jag lärt mig att på forntiden, när böcker var handskrivna, gjorde man aldrig mellanrum mellan orden i texten ("Escritura continua").

När det blir dags att fly verkligheten

Nog är det väl så idag att man emellanåt – och inte ens sällan – känner ett visst behov av att fly undan världens eländen och bara uppleva positiva känslor? Kunna dra på smilbandet, känna lite glädje, avnjuta något hjärtevärmande? Tror att det är så Enligt O tänkt när hon levererat veckans kulturfråga: Vilken kultur fungerar som verklighetsflykt för dig?

I mitt fall tror jag att en mysig film eller tv-serie fungerar allra bäst, eftersom de tar relativt kort tid att konsumera (jag jämför med en tjock bok som definitivt tar tid att peta i sig vare sig man läser, på papper eller platta, eller lyssnar).

Om du vill ha tips så föreslår jag än en gång två amerikanska serier som fått mig att skratta, fast med eftertanke: "Hacks" och "Grace and Frankie", båda på Netflix, båda (häpp!) med äldre damer i huvudrollerna, och strålande skådespeleri dessutom! Sedan kan man hitta väldigt många pärlor (både gammalt och nytt) på SVT Play, alla har förvisso inte Netflix. "I vår herres hage" är en sån snällis man kan ta in utan att överhetta hjärnan. Det kommer faktiskt en julspecial av den serien också!

Handlar det om film så har jag mer än en gång redan bekänt, att jag kan titta på allt med Julia Roberts och jag blir undantagslöst road, kan glömma alla krig, alla som svälter, alla sjukdomar. För en stund i alla fall. Sedan tvingas man troligen tillbaka till vardagen och nutiden och får hantera det bäst man kan.

Copyright Klimakteriehäxan

Men lite gladare kunde man vara ...

Färgsprakande NOVEMBER!

Visst är de färgglada, påsarna med halstabletter som jag och Maken nu nyttjar sedan hösthostan slagit klorna i oss och inte verkar vilja släppa taget. Roligare än så kunde det vara, livet, även om det då finge levas utan isbjörnar som sällskap. Hos LillaSyster färgsprakar det mera i denna gråa tid, rent av dagligen!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om läsning och åldrande

På ålderns höst tröttnade till och med Philip Roth på romanläsning.

-Jenny Lindh, bibliotekarie som svarar på frågor om böcker och läsning i Dagens Nyheter, har fått en fråga från en läsare: finns det ett samband mellan åldrande och intresse för fackböcker? Det resulterade i en intressant, väldigt välformulerad och rolig artikel som du kan läsa här (hoppas jag i alla fall). Hon har hittat en forskare som stärker teorin och ger en förklaring: "För att man i faktaböcker kan bläddra hipp som happ och läsa spridda småstycken utan att för den skull tappa den röda tråden."

Pippi på böcker (också)

Nils Holgersson på Akkas rygg. Skulpturen fanns vid Frykens strand för några år sedan,
men jag vet inte om den finns kvar, inte heller vem som gjort den.

I tisdagstrion denna vecka ska det vara fåglar på omslaget (Mårtensafton i förrgår), så har Skriv-Robert bestämt. Det blir två böcker som jag har läst och en som jag vill läsa! (Jag har förvisso pippi på böcker, men rent allmänt pippi på fåglar, klicka bara på etiketten "pippi" här på bloggen så får du se!)

"Stilleben med hackspett" (Still Life with Woodpecker) av Tom Robbins har jag verkligen uppskattat och fnissat åt. En helt galen historia, förmodligen är den väldigt präglad av den tid då den skrevs och kom ut (tidiga 80-talet). Tveksamt om den kan hålla i dag, men det vore kul om den gjorde det. En synnerligen egen skribent är det i alla fall som varit i farten!

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är den av Selma Lagerlöfs böcker som fascinerat mig minst. Kanske var jag för ung när jag läste den, men den skrevs ju ändå som en lärobok, att använda i geografiundervisningen ... Tänker att jag borde läsa om den, men när?

Lisa Ridzéns "Tranorna flyger söderut" har jag förstått att jag nog bör läsa, men jag inväntar pocketupplagan (eller kollar kötiden på biblioteket). Nu röstades boken fram till första plats i "Årets bok 2024" fast det är inget pris jag tycker känns särskilt pålitligt, inte som nomineringarna och omröstningen går till. Men bra är den ändå, hoppas jag. Gissar dessutom att den kommer att dyka upp i rätt många tisdagstrio-bidrag!

Nu har det märkliga inträffat att jag inte lyckas visa foton på mina valda omslag, något har hänt med mitt bildbehandlingsprogram ... inte vet jag vad, och inte vet jag hur man rättar till den heller. Bildlöst blir det, ursäkta!

UPPDATERING: Nu lyckades jag lura datorn med ett omslag! Undrar om jag kan överlista den igen?

Copyright Klimakteriehäxan

Ett rosa bidrag

Eftersom mina egna novemberkaktusar inte verkar ha någon vidare koll på almanackan föll jag idag till föga och köpte en ny, en vackert rosa med många knoppar och flera redan utslagna blommor. Ja, vad gör man inte för att kunna hänga på LillaSysters "bloggutmaning"  Färgsprakande NOVEMBER!

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig nåt 8

Idag har jag lärt mig, så passande på Fars Dag, att Fantomen var pappa till ett tvillingpar. 

När pappa var piprökare

Riktigt porträttlikt blev det väl inte, men jag kan inte minnas att pappa klagade.

Det är i dag han ska firas, mannen som är högst delaktig i att det kommit barn till världen. Vi brukade fira min pappa lite extra på Fars dag, eftersom han hade oturen att komma till världen på julafton och därmed aldrig någonsin fick känna att han hade sin egen födelsedag, han fick ju så att säga alltid dela med Jesus och som barn måste han ha uppfattat det som illojal konkurrens. Med åren vande han sig förstås.

Om du tittar noga ser du att det står
PIPRENSARE också! För
undvikande av eventuella missförstånd ...

Hur som helst, min pappa fick både presenter och tårta den där novembersöndagen som annars förstås kunde te sig ganska grå, då som nu. Det är länge sedan han kunde firas dock, han dog bara 59 år gammal, i dag skulle han ha varit sex veckor från att fylla 108.

Eftersom jag befinner mig i Barndomslandet tog jag en sväng till kyrkogården tidigare i dag och satte en bukett rosor vid gravstenen, dagen till ära. Tänkte sedan inte mycket mer på saken förrän jag började leta i diverse lådor, jag behövde färska batterier. Visst skulle det väl finnas?

Nej, det hittade jag inga, men däremot hittade jag en present som jag gjort till min pappa. Vet inte när, vet inte om det var just till Fars dag eller till jul, men jag blev nästan rörd när det kom fram, det handbroderade piprensarfodralet! Rätt originell skapelse kan jag tycka, men rolig också! Tror att idén var min egen. 

Råkar du ha en piprökare som du vill ge en julklapp (att fixa ett hinns knappast med innan den här dagen är slut) så var så god, idén är bara att sno, gör ett piprensarfodral du också! Förhoppningsvis blir han glad. Överraskad blir han definitivt. Samtidigt inser jag att piprökarnas gäng har krympt, inte ens far min stoppade sin pipa de sista åren av sitt liv, så fodralet är i skick som nytt ...

Copyright Klimakteriehäxan

Den perfekta koppen för november

Färgsprakande NOVEMBER! är ett initiativ från LillaSyster med bloggen Mitt Skogsliden som man gärna hänger på, eller hur? Låt mig då påpeka att färg kan pigga upp inte bara gråa dagar utan faktiskt vilken dag som helst. För när jag häller upp morgonkaffet i den här muggen blir jag glad till sinnes, oavsett datum! Ingen märkvärdig designprodukt alls, jag köpte den på dunderrea på Lagerhaus för tio spänn och är supernöjd med köpet. Synd bara att jag inte köpte fler än fyra ... Hur som helst: detta är den perfekta koppen för november!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om USA efter valet av Trump

It is not just Americans who woke up to a new reality on Wednesday. The entire planet must now try to comprehend the implications of the second coming of Donald Trump. 
Up to this point other countries looked at ours as the place that had more guns, school shootings, and people in prison than any other nation on earth. But they also knew that on occasion it could be a force for good and could provide the leadership needed to bring order to a chaotic world.
No longer.
America will now be known mainly for its deep currents of misogyny, bigotry, racism, xenophobia, and fear.

-Dennis Jett, en god vän med 28 års solid erfarenhet av amerikansk utrikespolitik bl a som f d ambassadör i en rad länder, ser på följderna av valresultatet när USA bestämde sig för att ge Donald Trump fyra nya år i Vita Huset.  I dag är Dennis författare och professor vid Penn State University's School of International Affairs. Citatet här ovan är inledningen till en debattartikel som publicerades härom dagen i Pittsburgh Post-Gazette. Du hittar hela artikeln här.