Nummerbyrån

 78 000 000 

-Så många kronor har nu Jane Birkins gamla och slitna (och, ursäkta mig, fula) handväska sålts för, efter intensivt budande på auktion i Paris. Det handlar om den allra första Birkin-väskan som designades av Hermès just för henne. Detta efter att skådespelerskan på ett flyg beklagade sig över att hon inte hittat någon

 ra väska att ha det 

nödvändigaste i när hon skulle resa. Hon hade sina tillhörigheter i en trasig plastpåse!

En annan passagerare hörde hennes klagan. Det var Jean-Louis Demas, VD och chefsdesigner på Hermès. Resultatet av deras möte 1984 blev en väskmodell som alltsedan dess, efter fyrtio år, är stekhet! Du kan läsa hela historien här. Medan du tacksamt tänker att det är tur att det finns billigare väskor. Ifall du behöver en ny.

Sommar, sommar, sommar!

En ny dag med sol på blå himmel! Och, hör och häpna, vindstilla! Rosen trivs. Och jag med. Elisa Matilda njuter också av sommaren men levererar ändå fem fredagsfrågor:

1. Vad älskar du med sommaren och vad tycker du är överskattat? De lättare kläderna och allt som grönskar och blommar. Överskattat tycker jag – numera – det är att resa till Medelhavet på semestern, för där är det alltför varmt!
2. Vad längtade du efter innan semestern och vad längtade du efter när den var slut? Sovmorgnarna, "måstena" som tog ledigt. Sedan var det trevligt att träffa kollegorna igen. Eller klasskompisarna, på den tiden när man gick i skolan. Nu har jag ju semester utan avbrott ...
3. Vad gör dig lycklig en helt vanlig sommardag? Sol, lagom värme, bad, en bra bok och trevligt sällskap, med god mat och dryck. På sista punkten får färskpotatis och nyplockade jordgubbar gärna ingå!
4. När känner du att du verkligen är ledig? Se svaret på fråga 3!
5. Vad gör du i sommar? Inget märkvärdigt alls. Pendlar mellan stan och Barndomslandet, försöker ta vara på de goda stunderna.

Copyright Klimakteriehäxan

Idag kan den behövas!

Den är tillbaka nu, solen! Jag plockar omedelbart fram en solfjäder igen.
Denna underbara uppfinning har urgamla anor. Japanska, kinesiska. Men är också ett spanskt tillbehör, ett måste exvis i flamencodans (tillsammans med kastanjetterna). Solfjädern är dessutom spridd över hela Latinamerika och Sydeuropa. Mina kommer huvudsakligen från Spanien och, faktiskt, Japan. 

Vad solfjäder heter på japanska råkar jag känna till: den heter "sensu". På kinesiska "shanzi". På spanska är jag mer hemmastadd. Dock finns det, knepigt nog, alternativ! När jag letat efter ordet i min skalle utan att hitta det har jag prövat "ventilador" och det har gått bra, men rätt är det inte. Däremot ska man säga "abanico" med betoning på "ni". 

För att komplicera det hela finns ett helt annat ord på mallorquin: "ventall". Lägg till detta att om man på Google ber att få veta vad solfjäder heter på spanska får man "admirador" till svar. Har definitivt aldrig stött på det ordet i samband med solfjädrar, och då har jag ändå jagat runt i ett antal butiker som specialiserat sig på såna!

I Las Palmas på Gran Canaria letade jag upp en affär som hade ett stort utbud av solfjädrar, i färger och mönster för alla smaker. Vet inte riktigt hur det kom sig att jag gick ut därifrån med en konservativ, enfärgad, klarröd? Men visst gillar jag den! Det är den största i min lilla kollektion, antagligen den av bäst kvalitet också. Jag vårdar den ömt.

Copyright Klimakteriehäxan

Livet med en enda tv-kanal

Det fanns en tid när vi i Sverige bara hade en tv-kanal. En enda, vars utbud man/alla slaviskt följde – det fanns ju inget internet, ingen streaming ...

Jag är tillbaka där nu. Det har gått 55 år sen sist. Internet har jag visserligen, men bara en tv-kanal. Har blivit TV4-tittare. På heltid. Anledningen är skum: inga andra kanaler fungerar på vår tv i Barndomslandet. Anledningen oklar. Strömningstjänsterna finns där, men buffrar så att programmet man försöker se blir dubbelt så långt som det egentligen är. Alltså är det TV4 i realtid som gäller!

Nog vet jag att andra ofta tittar på den här kanalen och gillar det de ser. Jag gör det också, fast ganska sällan. Men "Bytt är bytt", danska "Badhotellet" och "Vilket liv" är favoriter om/när de sänts. Nyheterna klockan 22 kollar jag också emellanåt. Och när det bryts för reklam byter jag kanal, eller tar en sväng till köket eller så.

Däremot är jag helt borta om det handlar om krimserier som Fyran förvisso har ett gäng av. Trots att Peter Habers kommissarie Beck vid det här laget är en klassiker kändes han riktigt ny för mig när han dök upp härom kvällen, i en tjugo år gammal repris. Jättebra skådespelare (Marie Göranzon, Mikael Persbrandt, Ingvar Hirdwall), stänk av humor! Ja men visst! Ändå avbryter vi efter ungefär halva filmen. Det är de ideliga och evighetslånga reklamavbrotten som får oss att krokna. 

Historien upprepar sig när poliserna i rutan ska lösa ett oväntat dödsfall i "Morden i Sandhamn", serie som bygger på Viveca Stens böcker (som jag läst några av). Suveränt bemannad rollista igen: Ann Petrén, Marianne Mörck, Alexandra Rapaport, norske Nicolai Cleve Broch (hade huvudrollen i den utmärkta serien "Frikänd"). Vilsamt oblodigt, en del tänkvärt om hur elaka unga tjejer kan vara mot varandra ... elakheter som sitter i ända upp i tantåldern – och en rätt "rolig" eller i alla fall originell intrig.

Men hur länge ska jag egentligen sitta kvar i soffan för att få veta historiens upplösning? Jo, det kan jag tala om. Kvart över elva rullar sluttexterna. Det är för sent. Utan reklamavbrotten  hade man "tjänat" åtminstone en halvtimme, tid jag kunde använt bättre än att se Björn Kjellman (jovisst, också bra skådis) göra reklam för Ica.

Ska kanske försöka se slutet på Beck-historien på Play. Och visst, jag kan absolut återvända till polisarbetet i det brottsdrabbade Sandhamn. Fast då måste det även där bli Play, får börja titta lite tidigare. Om det bara inte buffrar lika mycket där ...?

Naturligtvis vet jag att TV4 behöver sina reklaminkomster, utan dem skulle kanalen dö. Ändå får de där avbrotten mig att titta på annat – när det går, alltså. Vi har hamnat i en besvärlig sits!

Snart hoppas vi ändå få tv-åtkomsten återupprättad, flerkanalsystemet intakt. Damernas fotbollsmatcher får vi väl tills vidare följa på laptop eller i radio. (Grattis till klar seger över Polen, förresten, det ser ljust ut framöver!)
Vill helst inte återvända till enkanals-livet igen, oavsett vilken kanal vi skulle få. 

Om inget alls finns att se ens på TV 4 får jag fästa blicken på vår ros, den jag trodde jag tog död på i fjol genom hårdhänt beskärning vid fel tid på året.

Copyright Klimakteriehäxan

"Årets bok" är en tom titel

Goddag, goddag. Jag ska be att få upprepa mig. Kalla mig tjatig, jag får leva med det ...

Men jag säger det igen: jag tycker inte att titeln "Årets bok" är något att skryta med. Tävlingen börjar med att Bonniers låter sex av sina litteraturredaktörer läsa en himla massa böcker, såväl översatta som på svenska i original. Inte mindre än tjugo titlar har i år passerat nålsögat och nominerats. Därefter skedde en första gallring genom omröstning, och kvar i finalen finns tolv böcker. Och nu är det dags för alla bokläsare att rösta på sin favorit!

Naturligtvis är det en åtråvärd titel för författare och förlag (det är alltså inte bara böcker utgivna av Bonniers som tävlar). Det blir en rejäl framåtpuff för såväl försäljning som utlåning, författaren intervjuas och hyllas, blir synlig och kanske rent av också kan åka lite snålskjuts och sälja något som kommit ut tidigare!?! För framtiden kan man räkna med att det står "Vinnare av Årets bok" på omslaget till nästa opus, som en garantistämpel.

Det skulle ju mycket väl kunna vara det. Men, och nu kommer min invändning: Man kan rösta på sin favorit en gång om dagen fram till 31 augusti. Visst! Aktivera släkten, bekantskapskretsen, familjen, kollegorna. Berätta på Instagram och Facebook om boken som tävlar, med uppmaningen "rösta!" Alla har ju uppkoppling. Att rösta tar sekunder. Är förstås gratis.

Priset skapat av 
Torstensson Art & Design.

Vad är då en röst värd om man tänker att det handlar om utvärdering av en text, om graden av nöje som läsningen bjudit på? Visst, det där klicket kan uttrycka gillande. Men bör man inte ha läst alla tolv nominerade för att verkligen göra ett ärligt val? Hur många gör det? Hur många har ens läst hälften när de röstar?

Detta har pågått i tio år. Jag har aldrig röstat, kommer aldrig att göra det. Har läst flera titlar som vunnit, gillat vissa, undrat hur andra kunnat ta hem segern och tänkt "fanns det verkligen ingenting bättre, det trycks ju så galet många böcker?" Min slutsats är att "Årets bok" är en tom titel som egentligen inte säger någonting. Att kalla det för "folkets litteraturpris" är verkligen att ta i.

Om du är nyfiken på de tävlande titlarna i år kan du hitta dem här. Jag har hittills inte läst en enda av dem, men ett par är jag i alla fall sugen på ... fast någon röst blir det inte!

Vinnaren presenteras på bokmässan i Göteborg i september och får en statyett. Plus "äran".

Copyright Klimakteriehäxan

Var så god och sitt!

Mina knän är inte som förr. De gnäller och bråkar. En läkare har kollat och slog lugnt fast: menisken. Den är inte i form. Nää, det tror jag inte heller att den är! 

Detta betyder bland mycket annat att den "brassestol" som jag i åratal tagit med mig ut för att vistas i solen, med läsning försedd, har gjort sitt. Visst har jag länge tänkt att den på grund av ren ålderssvaghet skulle braka när jag satt ner rumpan på det blekta tyget, men det har den ju inte gjort. Däremot sitter man väldigt nära marken. Och sista gången jag använde den kom jag upp på ren viljestyrka, ingenting annat. Knäna skrek!

Alltså var behovet av en ny, lätt och bärbar, stol uppenbart. Googlade. Hittade ett ställe som hade ordet "ergonom" i firmanamnet, det lät ju betryggande eller hur? Valde mellan två modeller, beställde båda för att provsitta och välja hemma. De var inte billiga. Men antagligen i genomtänkt design.

De kom och jag packade upp med ivriga fingrar. Men just dessa fingrar visade sig vara i klenaste laget: jag lyckades inte få ihop sista "skarven" när stolen skulle monteras. Har returnerat, hoppas och tror att jag får pengarna i retur.

Googlade igen, nu på mer närliggande butiker. Ikea! Jo men visst! Åkte dit. Bara för att upptäcka att deras lager på stolar som jag hade kunnat tänka mig var tömt. Men vänta nu!? Hade jag inte sett att Ö&B ... jo ... Raskt över till nästa butik. Där fanns klassikern Baden Baden, stor och rejäl, inget man går omkring och bär på. Inga fler varianter inom synhåll.

Bredvid låg JULA, ett varuhus jag sällan besöker (fast Dottern säger att hon hittar mycket bra där). Chansar. Frågar i kassan, jo om jag går längst in hittar jag kanske något? Långpromenaden slutar vid ett gäng utemöbler. Och jag ser EN stol. Den är lätt, den verkar enkel – men den verkar också vara slutsåld? Är detta det sista exemplaret, det man skyltar med men inte säljer?

Nej det är den inte! Då är frågan: vad kostar den? När jag såg prislappen kunde jag ha svimmat, men det gjorde jag turligt nog inte. Stolen kostade en hundring! EN! Och monteringen då? Jo man drar ut den ur tillhörande fodral och ruskar till och simsalabim! Var så god och sitt! Den håller för 100 kilo dessutom, så jag har lite marginal.

För säkerhets skull köpte jag två. En får ligga i bilen. Vem vet när och var man kan vilja slå sig ner nånstans lite lättvindigt nästa gång? Om solen bara vill visa sig igen, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckan i bild

Att sitta på en trottar i min hemstad Stockholm vid ett bord där det inte bara står en levande liten blomma, där står ett glas rosévin också – det kallar jag för en sommarbild! Och det var så den gångna veckan började.

En annan sorts servering har den här lilla humlan hittat. Tror att blomman som får besök så småningom ska bli ett björnbär.

Nog har vi klagat på vädret på sistone. Stora fläkten är på, dag efter dag, och stundtals vågar inte ens solen visa sig ute ... Men nu har jag hittat en glad sak utomhus ändå. Det är praktlysingen! Kolla den lilla förtjusande blomman! En stjärna som "lyser" i sommaren. Dessutom höll den sig en hel vecka som snittblomma! 

Här en annan snygging i sommarens stora modefärg ljusrosa. Härligt prunkande men så heter den också paradisbuske! 

Det är Åke som efterlyser veckans bilder, max fem stycken. Bloggare som hörsammar detta hittar man i Åkes kommentarsspalt, här.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om otillåtna pussar

Visserligen har Skriv-Robert tagit sommarledigt från jobbet som teamleader för projektet Veckans mening, men jag tillåter mig att presentera en ändå. Den har jag hämtat ur en krönika på Svenska Dagbladets ledarsida, med rubriken "Alla pussar är inte sexuella" och jag rekommenderar verkligen starkt att du också läser den, hela texten, för den är synnerligen tänkvärd! Det är Hannele Kjöller, författare, journalist och sjuksköterska, som tar avstamp i en scen i sjukhusjobbet då en kollega visar sig riktigt hjälpsam. Hon tackar honom med puss och kram. Så dyker det konstiga fallet upp med "SVT-profilen" som pussat en kollega på en våt fest. Han bad om ursäkt dagen efter och trodde sannolikt att saken var utagerad. Men det var den inte! Långt senare väljer kvinnan (nej, jag vet inte vem hon är) att anmäla honom och nu föreligger en femtio sidor lång brottsutredning efter många timmars nedlagt polisarbete, på en rad långa förhör och insamlande av dokumentation. Kjöller tycker att den tiden kunde ha använts bättre, till mer angeläget utredningsarbete, mer upprörande brott. Kanske är det rent av så att den som bör prövas i det här fallet är åklagaren? Det finns utrymme i lagen för det, och det handlar i så fall om "obefogat åtal". Man kan få fängelse! Kjöller inser samtidigt att det förmodligen är ruskigt enkelt att få etiketten "sexförbrytare". Been there, done that, så att säga.

Det gick upp för mig att jag, som i stor omfattning pussat, kramat, hållit om och till och med på skoj nypt någon enstaka kollega i rumpan, torde kvalificera mig som seriebrottsling.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommar är solfjäderns tid

Det talas om rekordsommar. Varma dagar, de flesta med sol. Inser att detta är en gyllene chans: nu kan jag visa upp min samling av solfjädrar! Den är inte jättestor, men fin (tycker jag). Några är inte speciella alls, andra har sin egen lilla historia. Och glöm för all del inte grundregeln: Don´t leave home without it! Ha alltid din solfjäder redo i handväskan, kassen eller fickan! Du kommer att bli glad för det endera dagen! Även om den dagen kanske inte råkar infalla just precis nu ... hos mig är det grått ...

Sol ska också vara temat i dag för det där bloggtåget som varje lördag tuffar ut från sin station hos Åke i Nacka. Och eftersom jag gärna vill ta mig en tur men inte har någon trevlig solbild alls tänker jag att en solfjäder med lite god vilja kan accepteras ... man kan ju inte lyckas jämt, som bekant! Och kan man inte rent av se några solstrålar i mönstret?

Rätt som det är kommer ni att se fler solfjädrar här hos mig om ni väljer att titta in. Hoppas ni gör det, välkomna!

Mallorcatidningen Ultima Hora brukade anordna en årlig tävling om bästa design på en solfjäder. Vet inte om det fortfarande sker, men den här vann i alla fall ett år och jag fick
den i present av min väninna som bodde i trakten av Palma och var prenumerant – det var prenumeranterna som fick ett ex av den vinnande modellen. Hon hade antagligen redan en uppsättning av solfjädrar som räckte ...

Copyrght Klimakteriehäxan

Annorlunda?

En fredag i juli har randats. Som alltid nu för tiden kollar jag väderläget direkt när jag vaknar, det är ju ofta så dramatiskt! De senaste dagarnas stormvindar har ställt till med en hel del förtret, ser på nätet hur träd fallit, stammar spruckit, grenar brutits av. Rent av riskfyllt att vistas utomhus har det faktiskt varit, en allvarligt skadad person har jag åtminstone sett rapport om. Nu verkar det ha lugnat sig och då kan man också ta det lugnt och besvara Elisa Matildas fem fredagsfrågor:

1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag? Mitt "karriärjag" har väl dött vid det här laget?
2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag? Tröttare. Älskar sovmorgnar. Fast jag är duktig på att gäspa även på kvällstid.
3. Hur är din vardag annorlunda mot din helg? På grund av ett långt liv med jobb på vaktlista har skillnaden aldrig varit jättestor. Men det är klart, när barnen var små spelade det roll. Vi har nog försökt med "fredagsmys" i alla fall!
4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag? Betydligt tyngre och bredare men med färre finnar. Dessutom lite mindre tvärsäker. 
5. Hur är ditt sociala jag annorlunda mellan vänner och okända? Med folk som känner mig väl kan jag skämta rätt grovt, försöker undvika det i sällskap av dem jag inte riktigt vet var jag har ... och väljer vad jag vill berätta beroende på vem jag pratar med ...

Trevlig helg!

Min karriär som balkongodlare fortsätter i alla fall.

Copyright Klimakteriehäxan

Vifta bort värmen!

Det är några år sedan nu. Jag frågade Dottern om hon inte ville ta en sväng till Paris med mamma? Och fick till min obehärskade häpnad ett nej till svar! Fattade ingenting. Ville inte flickan se denna fantastiska stad, omskriven, besjungen, fylld av kultur, god mat, mode, historia, shopping ... men se det ville hon inte. Därmed kom inte jag heller iväg, trots att jag faktiskt längtar.

Nu har hon i alla fall varit där. Anledningen: en konsert på Stade de France med Beyoncé, en av Dotterns idoler. Det var (förstås) aldrig aktuellt att jag skulle följa med, helt otänkbart att jag skulle stå och trampa i timmar framför en scen hur bra artisten än må vara. Såna ben har jag inte, har nog aldrig haft!

Ett hot mot den där resan dök upp. Enligt en väderapp skulle det bli 36 grader varmt i Paris den dag då konserten ägde rum. Det är inte bara varmt, det är för varmt. Jag messade mina två bästa tips efter många upplevelser i hett klimat, för det första: gå in i ett stort varuhus, vilket som helst, där finns det A/C. Och för det andra: ta med dig solfjäder. (Eller köp en ny, för all del!) För det är ett faktum: när värmen slår till kan den viftas bort, i alla fall till en viss gräns.

Man kan kanske inbilla sig att bara gamla tanter har solfjäder, men det är verkligen inte sant. Jag insåg det under en semester i Italien, när luften omkring mig antagit kroppstemperatur. Alla kvinnor (och enstaka män faktiskt!), oavsett ålder, viftade med solfjäder. Köpte för säkerhets skull med mig hem ett helt gäng som jag delade ut till lätt förvånade väninnor. De gör ju skillnad, de där enkla små sakerna! 

En som vet det är drottning Silvia. Jag gjorde ett tv-program med henne en gång, det handlade om hennes Nobel-klänningar som ställdes ut på Slottet, modekonst av högsta klass. Vi gick runt och hon berättade om kreationerna, deras upphovspersoner och förstås också om accessoarerna. Där fanns en solfjäder! Och när jag pekade på den sa drottningen att det var självklart att ha en. Dock var det, sa hon. en liten nackdel att främmande herrar ibland kunde luta sig lite onödigt nära för att få ta del av fläktandet ...

Med solfjäder försedd, 1768.
Alexander Roslin målade porträtt av sin fru.

I dessa dagar, när värmerekorden slås på löpande band, är det verkligen läge att göra mer reklam för denna fantastiska, uråldriga uppfinning. Vilket jag har gjort mer än en gång, så om du klickar på den här länken kan du få veta ett och annat om solfjädrar! 

Nu har det gått så långt att det till och med kommer vädervarningar från Utrikesdepartementet. Man avråder från resor till Spanien, exempelvis. Och en ny sorts turister kliver av flyget på Arlanda, det är de som är på flykt från hettan kring Medelhavet, helt enkelt. För egen del minns jag med viss fasa en vecka i Turkiet kring midsommar när man knappt orkade släpa sig några meter till poolen. Där och då beslöt jag: inga fler resor söderut i juni och juli, kanske inte i augusti heller! Och det löftet håller jag än. Även om jag gjort ett undantag, eftersom jag blev bjuden till Mallorca på bröllop ...

Dottern hann i alla fall komma hem igen innan det blev 40 grader i Paris. Fast solfjädern, den var hon glad åt! Hade använt den flitigt. Dessutom hade hon vänligheten att erkänna, att jag hade rätt den där gången jag tyckte hon skulle följa med mig till den franska huvudstaden. För nu har också hon insett att det är ett fantastiskt ställe att besöka. Om än inte mitt i sommaren.

Copyright Klimakteriehäxan 

Just nu i juli

Tror att jag ska ta det som en vana: att hälsa en ny månad hej och välkommen! Juli är ju här nu! På fyra punkter gör jag nedslag för att beskriva det aktuella läget. Kalla det för en sorts kulturkoll om du vill.

Just nu läser jag "Drömräkning" (Dream Count) av Chimamanda Ngozi Adichie. Har bara ett fåtal sidor kvar. Hade väntat länge och enträget, det har gått tolv (!) år sedan hennes senaste roman kom ut. Möjligen var det längre än vad som var riktigt hälsosamt. 
Aldrig trodde jag att jag skulle muttra kritiskt om något som denna kvinna skrivit. Visst, det handlar om saker många kan relatera till: jakten på en livspartner/Kärleken, frågan om barn eller inte barn, knepiga familjerelationer. Hur samhällets allra rikaste lever får man också smaka på. Läsaren får en bra inblick i hur sexuella trakasserier kan se ut och vad de kan få för följder. Man får också häpnadsväckande insyn i hur ekonomisk brottslighet hanteras på allra högsta nivå – jag utgår från att bra research ligger i botten när en av bokens huvudpersoner bollar med miljoner mellan konton, äkta och fiktiva, både åt sig själv och andra. Ändå kommer jag att lägga ifrån mig boken med en känsla av besvikelse, utan att kunna peka på något riktigt konkret. Men känslan av läsäventyr uteblir. Trots av långa rader amorösa "utflykter". Tyvärr.

Just nu lyssnar jag på "Den andra kvinnan", en inläsning av Therese Bohmans bok som jag har för mig att någon bloggare rekommenderat. Har ingen uppfattning om den ännu, har bara precis börjat. I starten hamnar man på sjukhus i Norrköping ... Tanken är att den ska få mig att gå ut på promenad, medan jag "läser" med öronen.

Just nu tittar jag på de sista delarna av "The Waterfront", amerikansk dramaserie på Netflix, åtta avsnitt. Stundtals klart obehaglig, rent av rå. Tänkte avbryta efter första delen men hur det nu var så ser jag resten ändå, trots alla ruggiga fulingar som dyker upp. Vill ju veta hur det går ... men det är verkligen inget för den som söker feelgood. Vilket jag ofta gör.

Just nu längtar jag efter att upptäcka något som får mig att skratta, gott, varmt och hjärtligt! Så att jag blir glad från tårna till hjässan! Tips tas tacksamt emot!

Om du hänger på och vill dela med dig av en snabbis om dagsläget så här i julis inledning kan du väl berätta det  – med länk  – i en kommentar här nedan?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kläder

Jag älskar kläder. För mig handlar det om att vara sig själv. Jag tror det är viktigt att alla har sin personliga stil. Det är inte rätt om man ska följa varenda trend som går!

-Superskickliga (och supersnygga) fotbollsspelaren Kosovare Asllani, som efter lång karriär och kaptensroll i landslaget nu är inne på slutvarvet, bekänner att mode är något hon verkligen roas av. Och det skäms hon inte för, tack för det! När fotbollslivet är över drömmer hon om en framtid i modebranschen. Lycka till!

Skördetid i Veckans bild

Barnskon med på bilden så fattar ni storleken på potatisarna ... 

Så var det dags. Dags att skörda! Skulle det finnas något att hämta i min balkongkruka? Två förgrodda potatisar hade jag fått och satt ner i jorden. Plantorna växte och blev riktigt granna, med blommor också. Barnbarnen fanns på plats för att eventuellt hitta en riktig skatt ... fast jag varnade dem, sa att kanske skulle vi inte få upp ett endaste litet jordpäron?!

Jo, det fanns några. Åtta noga räknat. Men stora var de inte och inte heller var de många ... som tur var hade jag köpepotatis också, för att vara säker på att vi skulle bli mätta. Vi delade rättvist, alla fick smaka, och framför allt vi vuxna tyckte att mina hemodlade knölar var riktiga läckerheter! Avnjöts med bara salt och smör. Tänk om de ändå varit lite fler ... skulle kanske ha gett dem en vecka till ... eller två ...

Imponerande plantor eller hur?

Titta vad jag hittade!

Veckans bild kan föreställa vad som helst bara den berättar något om veckan som varit, så tolkar i alla fall jag påbudet, utan krav på stor fotokonst, från Åke. Hos honom hittar du länkar till fler fotograferande bloggare!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 164

INTRYCKS-DETOX

-Se där ett alldeles ovanligt tillkrånglat ord för att beskriva lugn och ro! Det kommer ur munnen på författaren Mats Strandberg, intervjuad om sina sommarplaner i Dagens Nyheter: Ingen stress, bara ta allt i sin egen takt på en ö långt bort. Låter bättre än det tillkrånglade begreppet han myntar ...