fredag, februari 21, 2025

Gott nytt år!

Idag skulle vi ha varit på födelsedagskalas. Vårt yngsta barnbarn fyller tre, jag har gjort paket som jag hoppas hon ska tycka om och såg  som vanligt  fram emot att krama henne. Men vad händer? Jo både hon och storebror blir sjuka! Så trist! Fyller år gör hon ju ändå, förstås, men firandet måste skjutas upp. Grattis ändå, lilla sötnos!

En som också fyller år fast i morgon, det är Enligt O, som passar på att ställa fem fredagsfrågor på temat medan vi andra naturligtvis gratulerar:

  1. Vilken typ av tårta är din absoluta favorit på födelsedagen? Gillar både prinsess- och olika sorters frukttårtor. Tackar heller inte nej till en chokladtårta. Det allra sannaste svaret är väl att jag aldrig säger nej till en tårtbit ...
  2. Hur planerar du att fira din nästa födelsedag? Stillsamt, det brukar bli det numera!
  3. Hur känner du inför att fylla år och bli äldre? Här finns det klassiska svaret: alternativet är värre. Fast man borde nog se det mer positivt och (oavsett ålder) tänka att, ja, tack, det blev ett år till!
  4. Vad har du på din önskelista? God middag och fin blombukett passar mig bra.
  5. Har du någon tradition på födelsedagar? Ingen för mina egna, men för födelsedagar i familjen: ja. När barnen var små fick de alltid "smörgåstårta" med ljus i till frukost, alltså en rund brödkaka med rätt antal tårtljus nedstoppade i pålägget. Och så broderade jag var sin "födelsedagstablett" i korsstygn (bilden) som fortfarande används. Dessutom bakar jag gärna egen tårta till familjens medlemmar.
Inser också att jag numera ofta hör mig själv inte bara säga "grattis och hurra" till födelsedagsbarn. Jag brukar också säga "Gott nytt år!" för det är ju precis det man hoppas på ...

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 20, 2025

En pippi och en gubbe att glädjas åt

Visst ser du också honom! Det är inte en gråsparv, men jag vet inte vilken sorts fågel det är. Dels är jag inte jättebra på att identifiera småfåglar, dels satt han ganska långt bort. Men huvudsaken var att för mig var detta en äkta vårfågel, en som kvittrade mot solen på den mestadels blå himlen, även om grenen han satt på var kal. Man måste ta vara på livets glädjeämnen. 

Detta är inte minst viktigt om man betänker det som händer i världen just nu, högt över våra små grånade huvuden. Har lyssnat till Bernie Sanders, demokratisk senator, i dag 83 år gammal. Han satsade på att bli USA:s president för några år sedan, och kanske var det väldigt synd att han inte blev det. I jämförelse med den som innehar ämbetet just nu verkar han vara ett under av klokskap, i jämförelse med den nyss avgångne inte alls för gammal. Han konstaterar att vad vi nu bevittnar är en riktigt sorglig del i USA:s historia, och det blir ju en pandemi av det ... Sanders är en gubbe att glädjas åt, trots allt. Han skräder inte orden. Klicka här!  

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, februari 19, 2025

När man vill se bilderna ...

Idag dök det upp en kulturfråga från Enligt O igen. Hon undrar Vilka böcker skulle du vilja se som film eller tv-serie?

Det tål verkligen att tänka på ... visst händer det att man läser en bok och utan minsta ansträngning ser bilderna framför sig ... men så är förvisso inte alla skrivna texter beskaffade och det är väl i grund och botten bra. 

Jag tror till exempel att den bok jag just nu är mitt uppe i, "Glömda om söndagen" (Les oubliés du dimanche) skulle kunna bli en riktigt bra tv-serie. Det är Valérie Perrins debutroman, gavs ut innan hon slog stort med "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) och jag ramlade liksom bara över den. Kan bara konstatera att hon har ett eget sätt att berätta sina historier, ett sätt som tilltalar mig väldigt mycket. I den här boken utspelar sig händelserna på flera plan och i olika tider, men Perrin klarar det. Man får tankeställare om att bli gammal, om kärlek som inte bleknar, om drömmar som aldrig vill dö. Och det särskilda med söndagar, det är att det är den veckodag då de gamla väntar på besök, men ofta dyker ingen upp ... (Huvudpersonen Justine jobbar på ett äldreboende).Tror  att jag och många med mig skulle vilja se vartenda avsnitt av den serien!

Ganska nyligen läste jag "Hembiträdet" (The Housemaid) av Freida McFadden och det skulle kunna bli en nagelbitare på riktigt! Med några tjusiga kärleksscener innan gaslight-parallellen drar igång ... Kanske skulle den storyn klaras av i långfilmsformat? Filmerna tenderar dock att bli längre och längre numera, min "ideallängd" ligger på 90 minuter, men den gränsen sprängs ofta.

En annan bok som var på vippen att bli en tv-serie men som inte gick i mål, det är min egen barn/ungdomsbok "Dela lika". Jag tyckte den skulle göras i avsnitt om sisådär 15-20 minuter per styck, med glimten i ögat men ändå med fokus på det varannan-vecka-liv som så otroligt många svenska barn med skilda föräldrar lever. Ett produktionsbolag (jag pratade iofs bara med ett ...) höll med, men sedan fanns inga pengar till just det projektet ... synd! 

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 160

POLYKRIS

-Kanske är detta ett relativt nytt begrepp inte bara för mig utan i största allmänhet? Eftersom kriserna bara radar upp sig runt omkring oss, en efter en, den ena värre än den andra i en aldrig tidigare skådad takt. Trump, Musk, Putin och några fler herrar gör sitt bästa för att sprida oro. Bevistade en föreläsning där det här ordet dök upp, tillsammans med följande förklaring: "Sammanlänkade kriser som kan orsaka en kaskad av okontrollerbara händelser och leda till att jordens naturliga och sociala system kollapsar. Geopolitiska utmaningar, demokratiska tillbakagångar världen över och eskalerande klimatförändring, ojämlikhet och konkurrens mellan stormakterna." Man hukar sig. Som om det skulle hjälpa.

tisdag, februari 18, 2025

Böcker det svänger om

Musik (i titel eller på omslaget) ska det vara när man lägger fram tre böcker i veckans tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt.

Kan direkt erkänna att jag inte har särskilt klart för mig vare sig hur dansen mambo går till eller hur en äkta mambo-låt låter  men två romaner har jag läst med nöje där just den där dansen spelar roll. Och jag är övertygad om att det är härliga rytmer: böckerna svänger det i alla fall om!

"Mambo i Chinatown" av Jean Kwok bjöd mig på en intressant inblick i hur den kinesiska minoriteten i New York lever, med gamla traditioner som inte enkelt låter sig kombineras med sådant som tilldrar sig på det moderna Manhattan.

"The Mambo Kings Play Songs of Love" skrevs av Oscar Hijuelos och berättar om hur två bröder från Kuba kommer till USA och lyckas skapa sig en karriär som musiker, med mambo som ledstjärna. Historien utspelar sig på 1950-talet och det var tydligen då som mambo var The Thing i Det Stora Äpplet. Romanen fick Pulitzerpriset 1989, för mig en garanti för god läsning.

Nu till bronset i denna "prisutdelning"! Här måste en favorit av helt annan sort beredas plats: "Majas alfabetssånger" med texter av Lena Anderson och musik av Kerstin Andeby. Teckningarna är de för Lena A typiska och så fina, Maja har hon ju ritat i en rad ljuvliga böcker! Och visst håller man med om orden som avslutar versen om bokstaven B: "Havet är blått och himlen är blå  men blåast av allt är nog blåklint ändå". 

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, februari 17, 2025

Varför? Därför! Nu i kyl och frys!

Nu går vi in på tredje varvet med den nya Selfie-varianten Varför? Därför! Du håller dig till ämnet, men petar in fakta om dig själv i både fråga och svar. Om jag skriver "aldrig" kanske du ändrar till "sällan", om jag svarar "avskyr" kanske ditt svar innehåller ett "älskar".
Denna vecka tittar vi in i kyl- och frysskåpet. Och vad hittar vi väl där? Häng med!

Varför har jag alltid keso i kylen? 
Därför att det är så gott att äta tillsammans med frukt, framför allt citrus-. Perfekt lättlunch.

Varför har jag aldrig läsk i mitt kylskåp? 
Därför att vi i princip aldrig dricker läsk  med undantag för jul- och påskmust. Som vi dricker när det är jul och påsk, men det gissade ni kanske redan ...? 

Varför finns det alltid korv, renskav, köttfärs, lax och torsk i min frys? 
Därför att något "rejält" ska man ju äta innan man får ta fram glassen.

Varför försöker jag alltid ta någon grönsak ur kylen till frukost? 
Därför att det är gott och så tror jag (benhårt) på att det är nyttigt.

Varför köper jag ofta färsk pasta och lägger i kylskåpet? 
Därför att koktiden är fyra minuter. Svårslaget! (Den är god också.)

Välkommen att hänga på och ge oss ännu en Selfie som inte kräver att du försöker ta en bild på dig själv när armarna är för korta, bakgrunden för rörig, håret står på ända och du har en röd fläck på näsan ... man kommer långt med ord! Observera att du kan publicera ditt inlägg vilken dag i veckan som helst! Och du kan skriva jättekort eller så långt du har lust med. Men glöm inte att lägga in en länk till din post i kommentarerna här!

Förra veckan hängde ett inte så litet och väldigt trevligt gäng på mitt initiativ. Kolla gärna runt hos Mrs CallowayIngrid, Hannele, Tove, Margaretha, BP, LillasysterKraka, Susjos, Hanna, Jenny, Nilla, Gerd, Paula, Carita, Anki, och jag har hälsat på och kommenterat hos dem alla! Tror inte jag missat någon!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, februari 16, 2025

En vit, kall och vacker vintersöndag

Idag blir det ett par vykort från vintern i Stockholm, närmare bestämt från Södermalm (där jag ju bor). Massor med folk var ute på promenad i solen som värmde, även om termometern visade på nio minusgrader. Men som bekant finns det inget dåligt väder, bara olämpliga kläder  fast det hade inte jag! Så det var bara njutbart!


Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag en gång till

Den här kassen kan man gå och veva med på stan om man vill skylta med hur miljövänlig man de facto är ... Nu bor jag ganska nära Lidl så jag hann inte visa upp mig med påsen i hand särskilt lång stund, men jag är förstås nöjd med köpet: femton kronor för ett jättegott, ganska stort rågbröd och sju frallor. Allt bakades i går men hann inte bli sålt innan det blev stängningsdags. Därav rea! Och en tydlig vinn-vinn-grej.

Glashuset på Södermalm jobbar hårt på sin image som ett ställe där humorn får ta plats. Hur kul är då budskapet på denna gatupratare? Tja, det är väl upp till var och en att ha en åsikt om. 


Än en gång är det bevisat: frisörer tänker till innan de väljer namn på sin salong.
En trevlig skylt blev det dessutom.

Här, via en reklamskylt i en busskur, sattes många tankar igång i min hjärna!
I din också kanske?

Är detta huvudstadens för närvarande mest omtalade matställe? Här måste
man ha fyllt 55 för att komma in. Bra priser på mat och dryck och gott, säger
folk som prövat - jag har ännu inte gjort det. Men att kalla stället för Uven
tycker jag är fyndigt! Ligger på Hornsgatan.

En enda skyltsöndag
kvar i BP:s hägn. Trogna skyltare brukar vara Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony och Åke. Nästa söndag blir det final och ajöss!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, februari 15, 2025

Veckans mening – om något efterlängtat

Dags igen för att tänka tillbaka på det nyss lästa. Finns där en mening som fått mig att hejda mig lite extra? Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen. Anledningen till den där lilla pausen kan vara en av många: det skrivna är roligt, ovanligt klokt, idiotiskt eller kanske bara vackert? Jag läser just nu "Glömda om söndagen" (Les oubliés du Dimanche) av Valerie Perrin, hon som gjort succé med "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs). Den boken gillade jag, så nu plockade jag upp den här som jag iofs aldrig hört talas om ... men meningen som jag härmed utser till Veckans ger mig en sådan härlig känsla av något som jag och många med mig längtar efter: att slänga in ullkoftan i garderoben och hälsa våren välkommen!

Hon rör sig som en kvinna som äntligen kan klä sig i tunna sommarklänningar efter en mycket, mycket lång vinter ...

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, februari 14, 2025

Hjärtligt och vänligt

Vet inte om ni har märkt det men den gångna veckan har varit, eller är väl egentligen fortfarande, årets Vänliga Vecka. Den första högtidlighölls 1946, vet inte hur spridd tanken var redan då, men behovet av vänlighet är förstås ingen nymodighet i dag och var det väl knappast på den tiden heller. 

Kanske hör det då också till att Alla Hjärtans Dag sammanfaller med just den där veckan, men det har jag aldrig tänkt på förr. I dag är det hur som helst Valentins namnsdag, butikerna lockar med geléhjärtan i hjärtformade askar, jordgubbar i hjärtformade askar, choklad i hjärtformade askar, tvålar i hjärtformade askar ... ja nästan vad som helst går att förpacka i ett hjärta om man bara anstränger sig lite grand. 

Har också noterat såväl kalsonger som trosor med hjärtan, örhängen och andra smycken och till och med någon väska, allt med hjärtan. Även bokhandeln hyllar hjärtetemat, så nog finns möjligheterna till firande alltid om man ser till presentidéerna!

För den som vill fira lite mera blygsamt och till mindre kostnad kan jag rekommendera en sväng förbi ingången från Swedenborgsgatan till pendeltågen vid Stockholms Södra Station. Där finns just nu en pusshållplats, och så vitt jag förstår behöver man inte ens en SL-biljett för att stå där och kyssas lite dagen till ära. 

Elisa Matilda har i alla fall hoppat över hjärtedagen när hon formulerat sina fem fredagsfrågor. I stället är fokus på hälsa och välmående, bara att hoppas på friska hjärtan helt enkelt! Det är ju dessutom en odiskutabel sanning att den som är glad och känner sig älskad mår bättre av det, både fysiskt och psykiskt.

  1. När var du senast sjuk? Rejält magsjuk för ungefär en månad sedan. Oklart varför. Kanske smittad av barnbarn, men det är smällar man får ta.
  2. Vad har du alltid hemma när du är sjuk? Frisk eller sjuk, men piller typ Alvedon finns alltid, liksom någon sorts halstablett. Och te.
  3. Tror du man kan boosta sitt immunförsvar? Ja åtminstone lite. Med varierad sund kost och lite motion, vill jag tro. Sedan tackar jag ja till alla sorters vaccin också ...
  4. På vilket sätt får du bäst återhämtning? Vila. Den där magsjukan fick mig att sova otroligt mycket.
  5. Finns det någon huskur som faktiskt fungerar? Minns att jag lärde mig en som hejdade förkylning från att bryta ut, men sorgligt nog har jag glömt vad den innehöll ... ingefära och citron, kanske?
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, februari 13, 2025

Den här texten kan jag verkligen rekommendera!

Bilden dök upp på nätet, vet inte vem
jag ska tacka?

Det här är väldigt långt, jag vet, och på engelska dessutom. Men vilken fenomenalt bra text om USA:s president Donald Trump! Den skrevs i december 2024 av en kanadensisk journalist, Andrew Coyne, som jobbar på The Toronto Globe and Mail, och nu har den uppenbarligen blivit viral. Att Trump utgör ett hot mot andra länder som Danmark och Panama är helt klart, och det känner man verkligen av i Kanada också. Sug bara på en av många av Coynes välformulerade meningar: "Uppgiften att regera USA har nu lagts i händerna på en gangster, vars enda mål vid sidan av att undgå att sitta i fängelse är att hämnas på sina fiender." Du får ta det som en läsövning, ett språkligt motionspass!

"Nothing mattered, in the end. Not the probable dementia, the unfathomable ignorance, the emotional incontinence; not, certainly, the shambling, hate-filled campaign, or the ludicrously unworkable anti-policies.

The candidate out on bail in four jurisdictions, the convicted fraud artist, the adjudicated rapist and serial sexual predator, the habitual bankrupt, the stooge of Vladimir Putin, the man who tried to overturn the last election and all of his creepy retinue of crooks, ideologues and lunatics: Americans took a long look at all this and said, yes please.
There is no sense in understating the depth of the disaster. This is a crisis like no other in our lifetimes. The government of the United States has been delivered into the hands of a gangster, whose sole purpose in running, besides staying out of jail, is to seek revenge on his enemies. The damage Donald Trump and his nihilist cronies can do – to America, but also to its democratic allies, and to the peace and security of the world – is incalculable. We are living in the time of Nero.
The first six months will be a time of maximum peril. NATO must from this moment be considered effectively obsolete, without the American security guarantee that has always been its bedrock. We may see new incursions by Russia into Europe – the poor Ukrainians are probably done for, but now it is the Baltics and the Poles who must worry – before the Europeans have time to organize an alternative. China may also accelerate its Taiwanese ambitions.
At home, Mr. Trump will be moving swiftly to consolidate his power. Some of this will be institutional – the replacement of tens of thousands of career civil servants with Trumpian loyalists. But some of it will be … atmospheric.
At some point someone – a company whose chief executive has displeased him, a media critic who has gotten under his skin – will find themselves the subject of unwanted attention from the Trump administration. It might not be so crude as a police arrest. It might just be a little regulatory matter, a tax audit, something like that. They will seek the protection of the courts, and find it is not there.
The judges are also Trump loyalists, perhaps, or too scared to confront him. Or they might issue a ruling, and find it has no effect – that the administration has called the basic bluff of liberal democracy: the idea that, in the crunch, people in power agree to be bound by the law, and by its instruments the courts, the same as everyone else. Then everyone will take their cue. Executives will line up to court him. Media organizations, the large ones anyway, will find reasons to be cheerful.
Of course, in reality things will start to fall apart fairly quickly. The huge across-the-board tariffs he imposes will tank the world economy. The massive deficits, fueled by his ill-judged tax policies – he won’t replace the income tax, as he promised, but will fill it with holes – and monetized, at his direction, by the Federal Reserve, will ignite a new round of inflation.
Most of all, the insane project of deporting 12 million undocumented immigrants – finding them, rounding them up and detaining them in hundreds of internment camps around the country, probably for years, before doing so – will consume his administration. But by then it will be too late.
We should not count upon the majority of Americans coming to their senses in any event. They were not able to see Mr. Trump for what he was before: why should that change? Would they not, rather, be further coarsened by the experience of seeing their neighbours dragged off by the police, or the military, further steeled to the necessity of doing “tough things” to “restore order?”
Some won’t, of course. But they will find in time that the democratic levers they might once have pulled to demand change are no longer attached to anything. There are still elections, but the rules have been altered: there are certain obstacles, certain disadvantages if you are not with the party of power. It will seem easier at first to try to change things from within. Then it will be easier not to change things.
All of this will wash over Canada in various ways – some predictable, like the flood of refugees seeking escape from the camps; some less so, like the coarsening of our own politics, the debasement of morals and norms by politicians who have discovered there is no political price to be paid for it. And who will have the backing of their patron in Washington.
All my life I have been an admirer of the United States and its people. But I am frightened of it now, and I am even more frightened of them.”

CITAT om en tjej som blivit vuxen

Allt du har hört om Bridget Jones är alltså lögn. Hon är både smal och lyckad.

-I morgon, på Alla hjärtans dag, är det premiär för ännu en film om och med Bridget Jones, tjejen som "uppfanns" av Helen Fielding i hennes återkommande kåserier i den brittiska dagstidningen The Independent på 1990-talet. Bridget räknade kalorier, rökte för många cigg och hade för lätt att ta ett glas vin, ja ett till alltså. Hon blev galet populär och förvandlades först till bok och sedan till långfilm. Jag tillhör kretsen "Bridget Jones vänner" (fast den kanske inte finns på riktigt?) och har skrattat, känt igen mig, och också lidit lite med henne när hon brottats med mobbning på jobbet, kärleksproblem och krävande föräldrar, exempelvis. Till sist gifte hon sig med en drömprins, men lyckan blev kortvarig eftersom han dog. Nu är det alltså dags för "Mad about the Boy" som är film nummer fyra och ja, jag vill nog se den. Men faktum är att just den boken tyckte jag var betydligt tråkigare än de tidigare ... Nu verkar det ändå som om Bridget håller på att få ordning på sitt liv, tjejen har blivit vuxen. Filmen får stor uppmärksamhet i förväg  det har gått åtta år sedan den förra  och citatet har jag hämtat här.

onsdag, februari 12, 2025

Blir Ormens år ett gott år?

Idag är sista dagen för det kinesiska nyårsfirandet enligt den traditionella kinesiska kalendern. 2025 är ormens år. Jag har googlat mig fram till att det är specifikt trädormens år, vilket innebär att "ormen inte bara symboliserar de klassiska egenskaperna av visdom, självkontroll och elegans, utan också är förknippad med trädet – ett element som står för tillväxt, harmoni och stabilitet. Därför kan 2025 bli ett år för personlig utveckling." Tro det om du vill!

Nyårsfirandet har i alla fall även i år delvis bestått av att den som haft vägarna förbi Kungsträdgården i Stockholm har kunnat se ännu en uppsättning av kinesiska konstverk, figurer med lampor inuti som lyst upp dygnets mörka timmar. Jag hann fånga dem innan de förpassades till  tja, jag vet ju inte exakt vart, men en sak är klar: nog ser pandan ut att vilja bort från Kungsan. Den pampiga och fantasieggande fjärilen längtar förmodligen också till soligare och varmare omgivningar ... 

Låt oss innerligt hoppas att Ormens år kan bli ett Gott Nytt År, såväl i Kina som här (och i resten av världen också, gärna!)

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 159

MAMMAKORV

-Du har förmodligen också en! För "mammakorv" benämns tydligen numera ett av vinterns vanligaste ytterplagg, den långa dunjackan, ett "vintermåste" sedan mycket lång tid tillbaka. Modeskribenten Alice Aveshagen startade diskussionen om de varma med tämligen formlösa jackorna i Svenska Dagbladet och nu är debatten intensiv! Som tur är behöver du inte bry dig. Kryp in i din jacka och var glad att du slipper frysa!

tisdag, februari 11, 2025

Du om jag får be – tio år senare ...

Med jämna och ojämna mellanrum får den nytt liv, debatten om den lämpligaste formen för tilltal i det nutida Sverige. Nu visar en färsk undersökning gjord av Novus på uppdrag från Språktidningen att 71 procent av de tillfrågade vill bli duade, medan12 procent föredrar "ni". Tack och lov. Den här texten i ämnet skrev jag för tio år sedan och det visar sig att den är högaktuell! 

NU ÄR NIANDET HÄR IGEN OCH JAG GILLAR DET INTE!

-Vill ni ha kvittot i påsen? undrar expediten  bakom kassaapparaten
Förvånat tittar jag över min axel: står det folk där som också handlat, och som på något obegripligt vis lyckats betala sina varor före mig trots att jag står längst fram?
Ingen, absolut ingen står bakom mig. Det är mig hon menar när hon säger ”ni”. Fast jag bevisligen bara är en.

-Du kan lägga det i påsen, det blir bra, tack ska du ha, säger jag och undrar om flickan märker mina dubbla ”du”, uttalade med eftertryck.
Irriterad lämnar jag butiken. Antagligen har den butiksanställda gjort som hon blivit lärd och tillsagd. Man har haft någon säljkurs. Det har också inneburit att man förklarat att det där med att säga ”du” till alla och envar, det är inte artigt. I vår affär säger vi ”ni”!

Det var 1967 det hände. Vi blev ”du” och ”bror” lite till mans. Eller Bror med stort B, för då syftade man på Bror Rexed. Det var han som satte igång alltihop när han blev generaldirektör för Socialstyrelsen och meddelade att han hade för avsikt att dua samtliga som arbetade där.  Dittills hade man ofta tilltalats med ett vasst litet ”ni”, oavsett ålder, ställning och sammanhang. ”Vad har ni för yrke?” frågade Lennart Hyland den 21-åriga Anni-Frid Lyngstad när hon var i karriärens startgropar och gästade Hylands hörna. Idag när hon har passerat 70, är världsberömd och superförmögen skulle väl ingen normalbegåvad svensk komma på tanken att tilltala henne med något annat än ”du”. (Utom i någon assnobbig boutique, kanske.)

”Du-reformen” fick snabbt luft under vingarna. Dagens Nyheter anammade den, fler följde efter. Och det lilla ordet ”du” ersatte till sist så gott som alltid ”ni”, såvitt det inte var pluralformen som kom till användning, förstås. Dessförinnan var ”du” ett mer privat och intimt tilltal. ”Ni” var alls inte den artiga varianten utan snarare lite nedlåtande, ett ord att ta till i samtal med underlydande.  Mot den bakgrunden kan den tyckas lite märkligt att medlemmar av kungafamiljen i dag accepterar att tilltalas med ”ni” men inte med ”du”… men där finns ju ”Ers kunglig höghet” att ta till, förstås …

Den som fram till den rexedska revolutionen ville verka artig på riktigt använde sig av titel och efternamn: doktor Johansson, fru Karlgren, prostinnan Engvall. Samma beteende finns eller har funnits i andra länder och samhällstyper. Jag ska sent glömma sommaren 1970 i Wien när jag, 22 år gammal, oavbrutet titulerades Frau Doktor eftersom folk inte visste vad jag sysslade med utan valde att ta höjd för något avancerat och inte verka oartiga!

En annan utväg när tilltalet var ett problem var att hemfalla till passivform, något som låter riktigt skojigt i moderna öron: Has det redan ätits lunch?  Ska det lunchas på krogen?

 Men nu är det här igen, niandet. Jag gillar det inte. Kallt och vasst låter det, vad den som använder det än tror. Jag känner en avståndsmarkering, ett inbyggt utpekande – kanske av mig som äldre, eller som en person på fel plats, en som inget begriper men som faktiskt borde fatta … Medan ”du” har viss inbyggd värme och, framför allt, duger åt precis alla.

Hur hejdar vi niandets återintåg? Hur försvarar vi det demokratiska duandet? Upp till kamp, du också! 

Copyright Klimakteriehäxan